Prinsessan som vart bortgift (Av: Larsa Khazal A)

Det var en gång en fager prinsessa som bodde i ett jättelikt slott med sin sjuka far. Hennes far var kung över riket Ingenstans. Han var en snäll och ädel man, men han var väldigt, väldigt sjuk.

Kungen var väldigt sorgsen, han trodde att han inte skulle få bevittna hans egen dotter, prinsessan Rosalies bröllop. Han var väldigt ledsen för detta så han bestämde sig att ge bort sin enda dotter för att gifta sig med prinsen från riket Någonstans. På så sätt skulle han se sin enda dotter gifta sig.

Men prinsessan Rosalie var inte glad över detta, hon bad och bad för att slippa bröllopet men hennes far gav sig aldrig. Prinsessan Rosalie vart så rasande att hon lovade sig själv att aldrig älska den såkallade prinsen hon måste gifta sig med.

Dagen innan prinsen skulle ankomma gick prinsessan Rosalie ner för den gyllene trappan till sin fars tron.

”Se så hur vår älskade tjänsteflickor förbereder sig till prins Alexanders ankomst, om de kämpar så här hårt borde du skratta dig lycklig kära dotter.” sade prinsessans far.

Prinsessan kollade på sin far med sina havsblå ögon som grävde sig djupt i kungens hjärta, och hon sade, ”Om dessa älskade tjänsteflickor är så förtjusta i prinsen vore det ju bättre om någon av dem gifte sig med honom.”

Kungen suckade och tittade ömsint på sin dotter och sade, ”Min älskade prinsessa, tänk på din mor, hur glad hon skulle bli om du gifte dig med prins Alexander.”

Det var ett slag under bältet tyckte prinsessan Rosalie, hennes mor dog för ett par år sedan. Det var sant, hennes mor skulle ha varit stolt över henne om hon gifte sig med prins Alexander. Inte bara skulle hon få gifta sig med en rik prins, utan de två riken skulle bli ett.

”Du har rätt far, men det betyder inte att jag tycker om det.” sade prinsessan Rosalie, och med det gick hon därifrån till sitt rum. Hennes far suckade och kollade när hon gick därifrån.

Nästa morgon gick prinsessan ner för den gyllene trappan ner till matsalen för frukost, där såg hon sin far. ”God morgon far” sade prinsessan. Kungen titta upp och log och sade ”God morgon kära dotter, idag så ska du få träffa unga prins Alexander.”

Prinsessan försökte le ett generöst leende men istället vart det ett falsk leende, ”Jag vet far, jag längtar…”

Kungen log ett sorgset leende och sade ”Nej det gör du inte kära Rosalie, du gör det bara för att du är tvungen. Jag förstår att du är ledsen för mitt val, men tänk på mig och din mor, vi båda är så stolta över dig. Och prins Alexander är inte så dålig som du kanske tror.”

Den här gången gav prinsessan hennes far ett äkta leende, och sade ”Tack far för du förstår mig, och jag lovar att jag kommer göra mitt bästa när han kommer.”

Prinsessans fars hjärta lätta på sig när han hörde henne säga de orden, han log och sade ”Och jag kan lova dig att han kommer att behandla dig bra, han ska behandla dig som den prinsessan du är.”

Med dem orden gick hennes far upp och gav henne en kram. ”Tack far.” sade prinsessan och gick därifrån.

Nu gäller det, tänkte prinsessan när hon satt i sitt rum innan middag, om några minuter kommer prins Alexander för att ta henne till sitt rike. En tjänsteflicka kom in i prinsessans rum och sade ”Prinsessa Rosalie, prins Alexander har anlänt, och han väntar på dig nere i matsalen.”

Prinsessan tog ett djupt andetag gick upp, ”Jag är redo.”

Prinsessan gick ner för den sista gången för den gyllene trappan, och in i matsalen. Direkt landade hennes ögon på prins Alexander och för första gången sedan hennes mor dog så log hon ett leende så vackert att prins Alexander tappa andan. Prins Alexander gick fram till prinsessan Rosalie och tog hennes hand och gav handen en fjäderlätt kyss. ”Det är ett nöje att träffa dig min prinsessa.” sade prinsen.

Prinsessa Rosalie log sitt vackra leende och tänkte för sig själv, det här kommer gå mycket bättre än jag trodde.

Dagarna gick och bröllopet närmade sig, men för varje dag som gick så vart kungen sjukare och sjukare, och han fruktade att han ändå inte skulle se sin älskade dotter gifta sig. Med ett tungt hjärta och tunga steg gick han till häxan Evileni för att fråga om en magisk dryck.

”Häxan Evileni, jag har kommit till dig för att be dig om en tjänst.” sade kungen.

Häxan kollade på honom med sina lömska ögon och sade med ondskefull röst, ”Och vad skulle det vara min käre kung?”

Kungen ryggade tillbaka förskräckt, och sade med rädd röst, ”Min dotter, prinsessan Rosalie ska gifta sig, men jag bekymrar mig över att jag inte kommer få se henne gifta sig, Rosalie har försökt skjuta upp bröllopet för att hon inte känner sig redo.”

Häxan Evileni skrattade ondskefullt, ” Ja du, käre kung, jag skulle kunna göra en magisk dryck som får henne att bli så förälskad i prinsen att hon kommer vilja gifta sig med honom omedelbart.”

Kungen fundera på vad hon sa, och han tänkte, det skulle väl inte vara så farligt. Kungen tyckte om häxans Evilenis idé, och han sade bestämt, ”Ja, gör den drycken och du kan få en belöning.”

Häxan Evileni gjorde den magiska drycken, och precis innan hon skulle ge den till kungen. Så sade hon skrattretande, ”Den här drycken håller bara i ett år. Men efter de så kanske Rosalie inte har något val än att vara gift fast hon än hatar honom.”

Kungen suckade och tog emot drycken och gick hem.

Kungen gick till prinsessan Rosalies piga och gav den till henne och sa, ”Jag vill att du häller den här magiska drycken i Rosalies dryck nu när vi har middag”

Pigan tog emot den magiska drycken som skulle göra Rosalie så himla kär i prins Alexander, hon gick ner till köket och hällde drycken i Rosalies glas. Sedan gick hon till matsalen där alla satt för att fira Rosalies och Alexanders förlovning.

Prinsessan Rosalie satt bredvid prins Alexander när hennes piga gav henne hennes dryck. ”Tack så mycket Maja, du är en ängel”

Pigan Maja försökte le men istället blev det en grimas.

Kungen tittade ängsligt på Rosalie när hon förde glaset till sin mun. Rosalie drack ifrån den söta drycken och började känna att det sved i hennes bröst, precis bredvid hjärtat. Rosalie kollade på prins Alexander och frågade, ”Jag har så fruktansvärt ont i mitt bröst. Skulle du kunna ta mig till mitt rum?”

Prins Alexander nickade och tog tag i hennes hand, och sade till alla medans dom reste sig, ”Tack alla för att ni kom hit, men nu ska jag ta min kära Rosalie till sitt rum och vi ses imorgon bitti.”

För varje sekund som gick så kände Rosalie sig mer och mer lycklig när hon var i närheten av prins Alexander. När de stod utanför Rosalies rum så tog prinsessan Rosalie tag i hans hand och höll i den hårt och sa, ”Jag tycker att vi borde gifta oss, vi har varit förlovade så länge nu och jag känner mig redo.”

Prins Alexander log kysste henne lätt på munnen och sade, ”Vad du än vill, ska ske.”

Några dagar senare stod prins Alexander framför altaret och väntade på sin kära Rosalie. När dörrarna öppnades och Rosalie steg in så vände alla sina blickar mot henne, Rosalie gick fram till prins Alexander och tog hans hand. Prästen vigde dem och båda gick ner för altaret för första gången som gifta. Prins Alexander höll hennes hand hårt och viskade till henne, ”Jag lovar att ta hand om dig, ingen ond hand ska få röra vid dig.”

Det värmde i hela Rosalie och hon viskade tillbaka, ”Tack, det värmer.”

Åren gick och prinsessan Rosalies far dog men kärleken dog inte. Dryck eller inte så var Rosalie och Alexander kära i varandra.

Och så levde de lyckliga i alla sina dagar.